Det gäller både att byta galopp, göra piruetter och att röra sig i passage.
- Hästarna kanske inte gör rörelserna exakt, säger Mads, men grundstommen finns där. Sedan är det ryttarens uppgift att förädla och bygga på rörelserna. Det är mer naturligt för hästen att bjuda framåt utomhus - och med bjudningen kommer påskjutet bakifrån av sig själv.
- Som ryttare får du mycket gratis om du använder naturen på ett sätt som är relevant för den häst du jobbar med, säger Mads Hendeliowitz.

Även hästens hållbarhet främjas genom ridning utomhus. För att hästen långsamt ska vänjas vid träning och vid de påfrestningar som vi utsätter den för är det viktigt att bygga upp den. Hästens leder, senor och ligament tränas upp och stärks successivt vid träning på olika underlag.
- Därför är det bra att rida omväxlande i ridhus och utomhus. Träning utomhus ger dessutom hästen ökad motivation och den ""uras" till arbete i stället för att du behöver tvinga den.
- Om du kan rida din häst utomhus funkar det oftast på tävling. Sitter du däremot och gömmer dig i ett ridhus, får du ofta problem när du kommer ut på tävling.

Hur tränar jag min häst utomhus? Med en lat häst är det bra att rida mycket på öppna ängar eller långa raksträckor där det är naturligt för den att bjuda framåt. Om hästen däremot är het är det lämpligt att rida på krokiga och snirkliga skogsstigar.
- Att lära en ung häst att f lytta sig undan för skänkeln gör du jättelätt genom att rida på en stig. När stiger svänger till vänster flyttar du hästen undan för vänster skänkel. Hästen drar sig naturligt till vänster och bibehåller sin bjudning. När hästen klarar att f lytta sig undan för båda skänklarna och bjuder framåt, är det dags att koncentrera sig mer på att böja den.

- Rid hästen mellan träden i skogen. Det är mer naturligt för hästen att böja sig runt träden än att gå på böjt spår i ett ridhus. Trädet får nästan samma effekt som din innerskänkel och hästen rör sig runt ett naturligt "hinder". Hästens naturliga instinkt är att ha koll på sin omgivning och det kan du utnyttja som ryttare. Mads ställer större krav på hästen i arbetet utomhus än inomhus.

Upp- och nerförsbackar
- När jag rider på ridbanan försöker jag "ta med mig" hästens bjudning och ställer lite mindre krav för att hela tiden behålla hästens motivation.
Mads använder ofta upp- och nerförsbackar för att öva samling. Med en häst som är klar för att påbörja det samlande arbetet rider han gärna i nedförsbacke och växlar mellan korta steg i skritt och lite långsam trav.
- Ibland tar jag bort skritten tills hästen står på stället eller travar med "halva" steg. Det är ett trick som jag lärt mej av Lasse Bilock på Strömsholm. Sandeman har långa bakben och hade lite svårt att lära sig piaff i början. Att rida i nerförsbacke hjälpte honom att ta med sig sina bakben.

I uppförsbackar bygger hästen upp en drivande kraft som ryttaren sedan kan utnyttja i nerförsbacken. Mads övar genom att rida omväxlande nedför och uppför backar och vända fram och tillbaka.
- Det funkar perfekt att rida med korta skrittsteg och från skritt till trav och att »leka« med steglängden. Så småningom ökar jag svårighetsgraden så hästen går med kortare men högre steg och bygger på piaffen steg för steg.
- Jag varierar också genom att rida i backar med brantare stigningen. Gör man det ökas svårighetsgraden.

Träna samling i vatten
Vatten kan också användas i arbetet med att samla hästen.
- Om du rider i vatten så lyfter hästen benen högre helt naturligt för att få upp hovarna över vattnet. Samtidigt tränar du hästens lydnad och förtroende. Hästen vet att den ska gå genom vattnet och att den klarar det. Det är ofta vatten på dressyrbanan och då är det bra om hästen är van att gå genom vattnet. Mads har en egen liten bassäng hemma på Segersta, där han övar samlande rörelser. Den har olika stor lutning från olika håll.
- Idén har jag fått från vattenhindren på Strömsholm som vi red genom med alla hästar.
- Utnyttja naturen eftersom det ger en hel del gratis. Om du alltid rider inomhus så finns det risk för att du "förbrukar" dina hjälper och får en häst som är okänslig för hjälperna.